Strofer 1-3:
– Dikten börjar med att trä samlas och symboliserar de råvaror som utgör grunden för trumman, ungefär som det afrikanska folkets olika bakgrunder och ursprung.
– Brathwaite beskriver träet som "svart skinn/sträckt spänt", anspelande på afrikanska härkomster och tanken på att omfamna sin identitet.
Strof 4-5:
– Poeten lyfter fram trumtillverkningens gemensamma karaktär då människor från olika bakgrund möts.
- Hudens hamring på träet resonerar med ljudet av trummor.
Stroferna 6-7:
- Brathwaite nämner den "hemliga tungan" som talas av trummorna, vilket antyder de rika muntliga traditioner, språk och rytmer som överförs genom afrikanska kulturer.
Strofer 8-10:
– När träet och huden smälter samman föds trumman.
Stroferna 11–12:
– Poeten betonar trummans kraft att "kalla vår ande hem", symboliserar kopplingen mellan afrikanska diasporiska samhällen och deras förfäders rötter.
Strofer 13–14:
– "Rytmpulsen", som hörs under trumsessioner, blir en sammanhållande kraft som överskrider tidsmässiga och rumsliga gränser.
Strofer 15–18:
- Brathwaite reflekterar över trummans betydelse som ett medium för motstånd, befrielse och firande.
I slutändan understryker "The Making of the Drum" den djupa roll konst, musik och kommunala metoder spelar för att bevara och uttrycka den afrikanska diasporans kulturella identitet. Trumman fungerar som en metafor för den kollektiva andan, historien och styrkan som skapats genom delade erfarenheter och kontakter över generationer.