I den tidiga kristna musiken tilldelades dessa sju bokstäver viktiga toner i skalan. Dessa anteckningar kallades "stavelser ," och varje stavelse tilldelades en annan tonhöjd baserat på dess placering på skalan. Till exempel noten C kallades "Do ," och anteckningen D kallades "Re ."
Senare förkortades namnen på dessa stavelser till bara den första bokstaven i varje stavelse, vilket resulterade i de sju bokstäver som vi använder idag för att representera musiknoter.