Adolphe Sax uppfann saxofonen 1846. Han skapade instrumentet i olika storlekar, inklusive sopran-, alt-, tenor- och barytonsaxofonen, och lämnade in patent för var och en av dem mellan 1846 och 1849. Altsaxofonen, tonhöjd i E-flat, var den andra medlemmen i saxofonfamiljen som Adolphe Sax skapade. Sedan dess har den grundläggande designen och konstruktionen av altsaxofonen förblivit relativt oförändrad.
Ändringar av altsaxofonen
Det har dock skett en del förbättringar och modifieringar av altsaxofonen under åren. Dessa inkluderar:
- Tillägget av en nyckel för den höga F-skarpen, som ursprungligen inte fanns på instrumentet.
- Utvecklingen av nya fingersättningstekniker, såsom de "alternativa fingersättningarna" för vissa toner, som möjliggör större flexibilitet och kontroll när du spelar instrumentet.
- Införandet av nya material och tillverkningstekniker, såsom användningen av olika typer av metallegeringar och förbättrade nyckelmekanismer, som har förbättrat hållbarheten och spelbarheten hos altsaxofonen.
- Utvecklingen av olika saxofonmunstycken, som har varierande kammarstorlekar, spetsöppningar och vändlängder, vilket gör att spelare kan anpassa ljudet på sitt instrument och anpassa det till olika musikgenrer.
Dessa förbättringar har gjort altsaxofonen till ett mer mångsidigt och uttrycksfullt instrument, vilket bidragit till dess utbredda användning i en mängd olika musikstilar, inklusive jazz, klassisk musik och populärmusik.