Parallella tangenter används ofta i klassisk musik för att ge kontrast mellan två delar av ett stycke. Till exempel kan ett stycke i tonarten C-dur modulera till tonarten a-moll för en sektion i ett annat humör eller tempo.
Parallella tangenter kan också användas för att skapa intressanta harmoniska effekter. Att till exempel spela ett ackord i en parallelltonar över ett ackord i den andra kan skapa en känsla av spänning eller dissonans.
Här är en tabell som visar alla parallellnycklar:
| Huvudnyckel | Mollnyckel |
|---|---|
| C-dur | En minderårig |
| G-dur | E-moll |
| D-dur | h-moll |
| En major | F♯-moll |
| E-dur | C♯-moll |
| B-dur | G♯-moll |
| F♯-dur | D♯-moll |
| C♯-dur | A♯ moll |
| F-dur | D-moll |
| Bb major | g-moll |
| Eb-dur | c-moll |
| Ab major | f-moll |
Att förstå konceptet med parallella nycklar är viktigt för musikteori och komposition. Den kan användas för att skapa intressanta och komplexa harmoniska progressioner, samt för att ge kontrast och variation inom ett musikstycke.