Weissenborn-gitarrer är en typ av akustisk stålsträngad gitarr som utvecklades på 1920-talet av Herman Weissenborn i Los Angeles, Kalifornien. De kännetecknas av sin unika konstruktion och ljud, och var särskilt populära i början av hawaiiansk musik.
Weissenborns gitarrer har en ihålig metallkropp, vanligen gjord av aluminium, med en klangbotten i trä. Kroppen är vanligtvis rektangulär, med rundade hörn och har ett stort, ovalt ljudhål. Halsen är vanligtvis gjord av trä, och är fäst vid kroppen med en laxstjärtsfog.
Strängarna är vanligtvis nylon eller tarm, och är stämda på en mängd olika sätt, beroende på önskat ljud. Den vanligaste stämningen är "slack key", där strängarna är stämda till en lägre tonhöjd än standard och spelas i en fingerstilsteknik.
Weissenborns gitarrer producerar ett varmt, mjukt ljud, med ett starkt mellanregister och tydlig diskant. De används ofta för blues, folkmusik och hawaiiansk musik, och är också populära bland jazzgitarrister.
Några anmärkningsvärda Weissenborn-spelare inkluderar Gabby Pahinui, Willie K, Ry Cooder och Jack Johnson.