De tidigaste tangentborden, som går tillbaka till antikens Grekland, var helt enkelt rader av träpinnar som slogs med klubbor. Med tiden ersattes dessa pinnar med nycklar som var täckta med läder eller elfenben. De vita nycklarna var gjorda av elfenben, medan de svarta var gjorda av ebenholts.
Det finns några anledningar till varför pianon fortfarande tillverkas med svarta och vita tangenter. För det första gör kontrasten mellan de två färgerna det lättare för pianister att se tangenterna medan de spelar. För det andra hjälper de olika färgerna att skilja de olika tonerna åt. För det tredje ger användningen av svarta och vita tangenter pianot ett klassiskt och elegant utseende.
Utöver dessa praktiska skäl finns det också några symboliska skäl till varför pianon tillverkas med svarta och vita tangenter. I västerländsk kultur förknippas vitt ofta med renhet och oskuld, medan svart ofta förknippas med mörker och ondska. Denna symbolik kan ses på det sätt som pianister använder de svarta och vita tangenterna för att skapa musik. Till exempel kan en pianist använda de vita tangenterna för att spela en mild och melodisk passage, medan de svarta tangenterna skulle användas för att spela en mer dissonant och dramatisk passage.
Pianots svartvita tangenter är en påminnelse om instrumentets långa och rika historia. De är också en symbol för musikens kraft att skapa skönhet och känslor.