Uppfinningen av musiktryck på 1400-talet hade en djupgående inverkan på renässansperiodens kompositörer, musikförläggare och artister. Före tryckningens tillkomst skrevs musik för hand, en tråkig och tidskrävande process som begränsade kopiornas noggrannhet och därför hindrade bred spridning av komplexa polyfoniska kompositioner under renässansen.
Med musiktryckning kunde musikpartitur massproduceras, vilket möjliggör standardisering och spridning av musik till en bredare publik. Detta ökade avsevärt tillgängligheten och distributionen av musik, vilket gjorde det möjligt för även de som inte hade råd att äga och studera nya kompositioner. Som ett resultat kunde kompositörer nå en större publik, utöka sitt inflytande och uppmuntra konstnärlig innovation.
Effekten av musiktryck var särskilt betydande för cirkulationen av polyfonisk musik, en komplex stil som blev alltmer populär under renässansen. Tryckta partitur möjliggjorde noggrann överföring av intrikata melodiska linjer, motmelodier och andra polyfoniska texturer, medan handskrivna kopior ofta innehöll fel eller utelämnanden som kunde förvränga kompositörens avsikter.
Vidare underlättade musiktryckningen utgivningen av teoretiska avhandlingar och musikaliska instruktionsmanualer, vilket ytterligare bidrog till utvecklingen av musikteori och komposition. Det gjorde det möjligt för kompositörer och musiker att dela med sig av sin kunskap om musikaliska tekniker, vilket främjade ett större utbyte av idéer och innovationer inom det musikaliska samhället.
Sammanfattningsvis var uppfinningen av musiktryck utan tvekan en av de mest inflytelserika uppfinningarna under renässansen, som revolutionerade sättet musik komponerades, delades, bevarades och spreds och förändrade i grunden landskapet för musikalisk komposition och utbildning under denna avgörande period.