- Kristaller -De första radiomottagarna var baserade på användningen av kristaller, såsom galena (blysulfid) eller kisel, för att detektera radiovågor. Dessa kristaller hade egenskapen att likrikta växelström, vilket innebar att de kunde omvandla de högfrekventa växelströmsradiovågorna (AC) till en lågfrekvent växelströmssignal som kunde förstärkas.
- spolar -Trådspolar användes för att bilda induktorer, som används för att lagra elektrisk energi. Induktorer användes i kombination med kondensatorer för att bilda resonanskretsar, som var inställda på den önskade radiostationens frekvens.
- Kondensatorer -Kondensatorer används för att lagra elektrisk laddning. De användes i kombination med induktorer för att bilda resonanskretsar, och de användes också för att blockera likström från att flöda genom radiomottagaren.
- Batterier -Batterier användes för att ge den elektriska kraften till radiomottagaren. Tidiga radiomottagare använde våtcellsbatterier, som bestod av en glasburk fylld med en elektrolytlösning och två metallelektroder.
- Antenner -Antenner användes för att ta emot radiovågor. Tidiga radiomottagare använde långtrådsantenner, som helt enkelt var längder av tråd uppträdda i luften.
- Hörlurar -Hörlurar användes för att lyssna på radio. Tidiga hörlurar bestod av ett par små högtalare som hölls mot öronen.
- Vakuumrör - Vakuumrör utvecklades senare som ett mer effektivt sätt att upptäcka och förstärka radiovågor. De ersatte kristaller som de huvudsakliga aktiva komponenterna i radiomottagare och sändare.