1. Flöjt:
– Flöjten är ett träblåsinstrument där ljud produceras genom att blåsa luft över ett hål som är skuret i sidan av röret.
- När spelaren blåser luft över hålet, kallat embouchure-hålet, skapar det en luftström som riktas mot en vass kant inuti flöjten.
- Luftströmmen samverkar med kanten, vilket får den att vibrera och generera ljud. Flöjtens form och rörets längd bestämmer tonhöjden på ljudet.
– Genom att variera blåskraften och fingrarnas position över tonhålen kan spelaren styra tonhöjden och tonen på musiken.
2. Orgelpipor:
– Orgelpipor är cylindriska rör som producerar ljud när luft tvingas igenom dem.
– I en orgel finns det två huvudtyper av pipor:rökrör och vasspipor.
- Rökrör producerar ljud med samma kanttonsprincip som flöjten. Luft blåses genom en slits nära rörets bas, vilket skapar en luftström som träffar en metallläpp. Läppens vibration mot luftströmmen producerar ljud.
– Vassrör däremot använder en vibrerande metalltunga eller vass istället för en läpp. Vasen är fäst vid ett rör, och när luft strömmar förbi vassen får det vassen att vibrera, vilket ger ljud.
- Pipets längd och form bestämmer tonhöjden på ljudet, och storleken och formen på öppningen (munningen) påverkar tonen.
3. Amplifiering och resonans:
- I både flöjter och orgelpipor förstärks ljudet som produceras av kanttonen eller det vibrerande röret och resonerar i instrumentets kropp.
- Den resonerande luftpelaren inuti flöjten eller röret förstärker vissa frekvenser, vilket skapar en rik och resonant ton.
Sammanfattningsvis producerar både flöjten och orgelpiporna ljud genom principen om kant-tonsvängning, där en luftström interagerar med en kant eller ett rör, vilket orsakar vibrationer som genererar ljud. Instrumentens form, längd och design bestämmer den specifika tonhöjden, tonen och klangfärgen för det ljud som produceras.