1. Banjo: Banjon, särskilt tenor- och plektrumbanjos, användes flitigt i tidig jazz, särskilt i Dixieland-stilen. Men dess popularitet minskade gradvis under swing-eran och därefter, eftersom andra stränginstrument som gitarren fick framträdande plats.
2. Sousafon: Sousafonen, ett stort och lågmält blåsinstrument, användes ofta i tidiga jazzband. Det var särskilt förknippat med marschorkestrar och utomhusuppträdanden. Men dess användning i jazz minskade med tiden, och tuban blev mer allmänt antagen som det primära basinstrumentet.
3. Tvättbräda: Tvättbrädan användes flitigt som slaginstrument i tidiga jazzband, särskilt i kannbanden och tvättbrädebanden. Det gick ut på att skrapa en tvättbräda av metall eller trä med fingerborg eller metallrutschbanor. Men tvättbrädan fasades ut i takt med att jazzen utvecklades, vilket gav plats för mer konventionella slagverksinstrument som trumset.
4. Kazoo: Kazoo, en liten membranofon som skapar ett distinkt, surrande ljud, var ibland med i tidig jazz som ett nytt eller komiskt instrument. Den upprätthöll dock inte sin popularitet och blev mindre vanlig under senare perioder av jazz.
5. Kornet: Medan den fortfarande ibland användes inom jazz, blev kornetten, en liten medlem av trumpetfamiljen, mindre utbredd när jazzen gick mot storbandsswing och senare stilar som gynnade trumpetens ljusare och starkare ljud.
6. Melodica: Melodica, ett klaviaturbaserat blåsinstrument, användes ibland i tidig jazz. Det blev dock aldrig allmänt accepterat och förblev ett relativt nischinstrument.
7. C-melodisaxofon: C-melodisaxofonen, placerad mellan alt- och tenorsaxofonen, var något populär på 1920- och 1930-talen. Men dess popularitet avtog, och den ersattes så småningom av de mer mångsidiga alt- och tenorsaxofonerna.
Dessa instrument var viktiga för att forma ljudet och karaktären av tidig jazz, men deras gradvisa nedgång eller minskade användning berodde på olika faktorer, inklusive förändringar i musikstilar, tekniska framsteg och förändringar i lyssnarpreferenser.