Fortepianot, som kunde producera starkare och mjukare dynamik, blev dock gradvis populärt mot slutet av den klassiska perioden. Det var ett viktigt övergångsinstrument som banade väg för pianots dominans under den följande romantiska perioden.
Det är värt att notera att under den klassiska perioden användes termen "piano" för att beskriva vilket instrument som helst som kunde spela piano (mjukt) och forte (högt) ljud, vilket innefattade både fortepiano och clavichord. Men termen "pianoforte" användes också för att specifikt referera till fortepianot.
Sammanfattningsvis var inte pianot det huvudsakliga instrumentet som användes under den klassiska perioden. Det var cembalo och clavichord som dominerade eran. Fortepianot, som senare utvecklades till det moderna pianot, började bli populärt mot slutet av perioden.