Nästa morgon vaknade Stevie tidigt och gick till köket för att laga frukost. Hon blev förvånad över att se att Pete redan var där, satt vid bordet och läste tidningen.
"God morgon, Pete," sa hon. "Jag förväntade mig inte att se dig uppe så tidigt."
"Jag kunde inte sova", sa han. "Jag har tänkt på allt som hände i natt."
"Jag också", sa Stevie. "Jag kan inte fatta att vi såg ett riktigt spöke."
"Jag vet," sa Pete. "Det var otroligt."
Båda tystnade, vilsna i sina tankar.
Efter ett tag sa Stevie:"Jag antar att vi nog borde berätta för någon om det här."
"Vem skulle vi berätta?" frågade Pete. "Våra föräldrar? De skulle inte tro oss."
"Vi kanske kan berätta för polisen", sa Stevie.
"Men vad skulle vi säga till dem?" frågade Pete. "De skulle tro att vi är galna."
"Jag vet inte," sa Stevie. "Men jag tror att vi måste berätta för någon."
Pete nickade. "Jag antar att du har rätt", sa han. "Vi ska berätta för polisen."
De åt frukost och gick sedan till polisstationen. De berättade för vakthavande befäl vad som hade hänt kvällen innan. Polisen lyssnade på deras berättelse utan att säga något.
När de var klara sa officeren:"Jag måste ta in er båda för förhör."
Stevie och Pete blev chockade. "Men varför?" frågade Stevie.
"För att det här är en mycket allvarlig fråga", sa officeren. "Jag måste se till att du inte hittar på det här."
Stevie och Pete fördes till separata förhörsrum. Stevie förhördes i över en timme. Polisen frågade henne om allt som hade hänt kvällen innan, mycket detaljerat. Stevie svarade ärligt på alla polisens frågor.
När förhöret var över sa officeren:"Tack för ditt samarbete. Jag ska släppa dig nu."
Stevie var lättad. Hon var glad att hon hade kunnat berätta för polisen vad som hänt.
Hon lämnade polisstationen och gick hem. Hon hittade Pete som väntade på henne på verandan.
"Vad hände?" frågade han.
"De släppte mig", sa Stevie. "De ska undersöka vad som hände."
"Jag är glad", sa Pete. "Jag var orolig för dig."
"Jag mår bra", sa Stevie. "Jag vill bara glömma allt det här."
"Jag också," sa Pete.
De gick in och tittade på tv resten av dagen. De försökte att inte tänka på vad som hade hänt kvällen innan.
Men det var svårt att glömma. Varje gång de slöt ögonen kunde de se spökets ansikte. De kunde höra hennes skrik.
De visste att de aldrig skulle glömma vad som hade hänt den natten.