Strukturen hos ett tetrachord består vanligtvis av två heltoner och en halvton, arrangerade i olika sekvenser. Här är några vanliga typer av tetrachords:
1. Diatonic Tetrachord: Detta är den vanligaste typen av tetrachord och finns i många skalor, som dur och moll. Den följer mönstret:Helton - Helton - Halvton. Till exempel, i tonarten C-dur, skulle det diatoniska tetrachordet vara C - D - E - F.
2. Kromatisk tetrachord: Ett kromatiskt tetrachord är konstruerat med fyra på varandra följande halvtoner. Den har ett distinkt kromatiskt ljud och används ofta för att skapa en känsla av spänning eller rörelse i en melodi eller harmoni. Till exempel, C - C# - D - D#.
3. Augmented Tetrachord: Ett förstärkt tetrachord består av tre heltoner. Den har ett mer dissonant ljud jämfört med det diatoniska tetrachordet och används ofta för att lägga till en känsla av instabilitet eller oväntad musik. Ett exempel är C - D - E# - G.
4. Förminskad tetrachord: Ett förminskat tetrachord består av två halvtoner och en helton. Det skapar ett tätt, förminskat ljud och finns vanligtvis i mollskalor, särskilt den harmoniska mollskalan. Ett exempel på ett förminskat tetrachord är C - Db - D - Eb.
Tetrachords är betydelsefulla i musikteori och komposition eftersom de utgör grunden för att konstruera större musikaliska strukturer, såsom skalor, melodier och harmonier. Kombinationerna av tetrachords och deras arrangemang bidrar till de unika egenskaperna hos olika musikstilar, genrer och kulturella traditioner.