Ring och svar: Denna musikaliska teknik, där en ledare sjunger en rad och gruppen svarar, är ett framträdande inslag i gospelmusiken. Det skapar en deltagande och interaktiv gudstjänstupplevelse.
Väckelsemöten: Gospelmusik blev populär under väckelsemöten och lägermöten, som var religiösa sammankomster där människor samlades för att be, sjunga och uppleva andlig förnyelse.
Predika och vittnesbörd: Gospelmusik innehöll ofta inslag av predikan och personliga vittnesbörd, där individer delade med sig av sina trosresor och upplevelser av Guds nåd.
Improvisation: Gospelmusik är känd för sin improvisationskaraktär, som låter musiker och sångare spontant uttrycka sina känslor och tolkningar av texterna.
Själ och känslor: Gospelmusik kännetecknas av dess själfulla och känslomässigt laddade framträdanden, som återspeglar djupet i personliga och kommunala religiösa upplevelser.
Körer och sångharmonier: Gospelmusik har ofta kraftfulla vokalharmonier och användning av körer, vilket skapar ett distinkt och upplyftande ljud.
Rytm och instrumentering: Gospelmusik innehåller rytmiska element från afrikanska musiktraditioner, inklusive användningen av trummor, tamburiner och andra slagverksinstrument.
Tillbedjan och lovsången: Gospelmusik är främst hängiven, uttrycker tillbedjan, tacksamhet och tillbedjan av Gud. Den spelar en viktig roll i kristna gudstjänster och andliga uttryck.
Inspirerande texter: Gospelmusiktexter är ofta upplyftande och inspirerande och bygger på bibliska texter, personliga erfarenheter och teman om tro, hopp och frälsning.
Genom att kombinera dessa koncept växte gospelmusik fram som en levande och unik musikgenre som uttrycker de religiösa erfarenheterna och det kulturella arvet i det afroamerikanska samhället. Det influerade senare den vanliga populärmusiken och blev en viktig del av den samtida kristna dyrkan.