Man trodde att sfärernas musik består av de ljud som produceras av planeternas och stjärnornas rörelse. Varje himlakropp ansågs ha sitt eget unika ljud, och kombinationen av dessa ljud ansågs skapa en vacker och harmonisk symfoni.
I sitt arbete föreslog Pythagoras idén om "sfärernas harmoni", även känd som "musica universalis". Han trodde att universum var en återspegling av matematiska principer och att himlakroppar var ordnade i förhållanden och proportioner som producerade perfekta harmonier.
Detta koncept hade en djupgående inverkan på musikteori och filosofi, såväl som på andra områden som astronomi och kosmologi. Det påverkade utvecklingen av musikaliska skalor, konsonans och dissonans, och återspeglades i verk av filosofer och vetenskapsmän som Platon, Aristoteles och Johannes Kepler.
Även om den specifika idén med sfärernas musik kanske inte är vetenskapligt korrekt i bokstavlig mening, speglar den en djup fascination av universums sammanlänkning och ordning och försöket att förstå det genom matematiska och musikaliska principer.