Filosofin för black metal förknippas ofta med begreppet "satanism", även om så inte alltid är fallet. Vissa black metal-band utforskar sataniska teman i sina texter och bilder, medan andra helt enkelt använder dem som en form av chockvärde eller uppror mot det vanliga samhället. Men det finns också många black metal-band som inte identifierar sig som satanister, utan istället utforskar andra teman som hedendom, nihilism eller personlig alienation.
Ett av de viktigaste filosofiska begreppen inom black metal är idén om "överträdelse". Black metal-musiker försöker ofta överskrida sociala normer och tabun, och att utmana gränserna för vad som anses acceptabelt eller "normalt". Detta kan visa sig på ett antal sätt, till exempel genom användning av extremt våld och misantropi i texter, eller genom användning av sataniska eller ockulta bilder.
Ett annat viktigt filosofiskt begrepp inom black metal är idén om "individualism". Black metal-musiker betonar ofta vikten av individuellt uttryck och självbestämmande, och avvisar idén om att anpassa sig till sociala normer eller förväntningar. Detta kan leda till en känsla av isolering och utanförskap från samhället, men det kan också vara en källa till styrka och bemyndigande.
Slutligen förknippas black metal ofta med en känsla av "äkthet". Black metal-musiker strävar ofta efter att skapa musik som är trogen deras egna personliga erfarenheter och övertygelser, och att undvika att bli påverkad av kommersiella eller vanliga trender. Detta kan leda till en känsla av renhet och integritet i deras musik, men det kan också göra det svårt för dem att nå en bredare publik.
Överlag är filosofin för black metal en komplex och mångfacetterad sådan, och den kan tolkas på många olika sätt. Det är dock tydligt att black metal är mer än bara en musikgenre – det är också en kraftfull form av kulturellt uttryck och ett fordon för att utforska några av de mörkaste och mest utmanande aspekterna av mänsklig tillvaro.