1. Medeltida och renässansperioder (5:e till 1500-talen):
– Tonsättare och musiker förknippades ofta med kyrkan och religiösa institutioner. Många var anställda som kyrkomusiker, körledare eller organister.
– Vissa musiker var anställda av förmögna adelsmän eller aristokrater som hovmusiker eller underhållare.
– Resande musiker, sångare och trubadurer var också en del av det musikaliska landskapet under denna period.
2. Barock och klassisk period (1600- till 1700-talen):
– Kompositörer fick mer erkännande och status som artister. De var ofta anställda av rika mecenater, såsom kungligheter, adeln eller kyrkan.
– Hovkompositörer hade prestigefyllda positioner och var mycket respekterade för sina musikaliska talanger och kompositioner.
– Operasångare och virtuosa artister fick också betydande berömmelse och hyllningar under den här eran.
3. Romantisk period (1800-talet):
– Begreppet "den romantiska konstnären" växte fram, med betoning på individuell kreativitet och känslomässiga uttryck.
– Många kompositörer, som Beethoven, Chopin och Liszt, blev kändisar och hyllades för sitt musikaliska geni.
– Konsertpianister och andra virtuosa artister fick enorm popularitet och turnerade flitigt över hela Europa.
4. 1900-talet och framåt:
– Kompositörer och musiker fortsatte att njuta av olika nivåer av social status. Vissa uppnådde betydande erkännande, utmärkelser och beröm för sitt arbete, medan andra förblev mindre kända.
– Klassiska musiker, jazzmusiker och populära musiker hade alla sina respektive publik och fanbaser.
– Framväxten av musikindustrin och skivindustrin påverkade också musikernas och kompositörernas sociala status.
Det är värt att notera att medan vissa kompositörer och musiker uppnådde berömmelse och erkännande, stod många andra inför utmaningar, ekonomiska kamper och begränsade möjligheter. Den sociala statusen för musiker och kompositörer kan också variera baserat på faktorer som kön, ras och den specifika musikgenre eller stil de var förknippade med.