Resultatet blev en unik blandning av musikstilar som skilde sig från den musik som producerades i andra delar av USA. Bergsmusik kännetecknades vanligtvis av dess användning av akustiska instrument, såsom fiol, banjo, gitarr och mandolin. Texterna till bergssånger berättade ofta historier om vardagen, som kärlek, saknad och umbäranden.
I början av 1900-talet började bergsmusiken spridas utanför Appalacherna och blev populär i hela USA. Detta berodde delvis på framväxten av skivindustrin, som gjorde det möjligt för bergsmusiker att dela sin musik med en bredare publik.
Folkmusik, bluegrass och countrymusik har alla sina rötter i bergsmusik, men var och en av dessa genrer har sina egna unika egenskaper. Folkmusik kännetecknas vanligtvis av sitt fokus på traditionella melodier och texter, medan bluegrass är känt för sitt snabba tempo och komplexa instrumentering. Countrymusik definieras ofta av dess användning av elektriska instrument och dess betoning på sentimentala texter.
Trots sina olikheter har folkmusik, bluegrass och countrymusik ett gemensamt band i sina rötter i den traditionella musiken i Appalacherna.