När en passage är markerad som semper staccato, bör musiker spela varje ton med en kort och skarp artikulation. Detta kan uppnås genom att lyfta fingret från tangenten (eller ta bort bågen från strängen) omedelbart efter att ha slagit på tonen. Varaktigheten för varje ton förkortas, vilket resulterar i en serie frånkopplade ljud.
Semper staccato används vanligtvis på toner som spelas i snabb följd, såsom sextondelsnoter eller trettiosekundersnoter. Genom att spela dessa toner i en fristående stil kan musiker bibehålla klarhet och definition även i snabba passager.
I musikalisk notation indikeras semper staccato vanligtvis med prickar placerade ovanför eller under noterna. Dessa prickar tjänar som en påminnelse till musikern om att tonerna ska spelas på ett fristående sätt. Staccato-prickar kan också kombineras med accenter eller andra artikulationsmarkeringar för att ytterligare understryka den önskade effekten.
Semper staccato kontrasteras ofta med legato, en teknik där toner spelas smidigt och sammankopplade. Genom att använda semper staccato kan kompositörer skapa en känsla av rörelse, rytmisk energi och dynamisk kontrast i sina kompositioner.