Dikten reflekterar över kontrasten mellan det glada ljudet av julklockor och det pågående inbördeskriget i USA. Longfellow skrev dikten under en period av stor personlig sorg, eftersom han nyligen hade förlorat sin fru och två söner. Mitt i sin sorg fann han tröst i budskapet om fred och hopp som julklockorna tycktes förmedla.
Genom levande bildspråk och symbolik uppmuntrar "I Heard the Bells on Christmas Day" läsarna att se bortom de omedelbara omständigheterna och hitta hopp mitt i motgångar. Dikten betonar att även i de mörkaste tiderna kan julens anda ge en känsla av enhet, medkänsla och en längtan efter fred.
Fredstemat förstärks ytterligare av repetitionen av raderna "Och i förtvivlan böjde jag mitt huvud; Det finns ingen fred på jorden, sa jag." Dessa rader följs av julklockornas ringning, som ger en glimt av hopp och en påminnelse om möjligheten till fred och försoning.
Kärnan i "I Heard the Bells on Christmas Day" ligger i dess förmåga att transcendera tid och resonera med människor från olika generationer och bakgrunder. Den tjänar som en påminnelse om att mitt i livets utmaningar och svårigheter erbjuder julens budskap hopp, enighet och en tro på möjligheten till en bättre framtid.