I vissa fall skulle skivbolag helt enkelt ge artister en fast avgift för deras arbete, och artisterna skulle inte få några ytterligare betalningar. I andra fall skulle skivbolag skicka royaltybetalningar till artisternas chefer eller agenter, som sedan skulle ta en del av pengarna innan de gav resten till artisterna. Denna praxis ledde ofta till att artister blev lurade på sin beskärda del av vinsten från sina inspelningar.
Bristen på royaltybetalningar till tidiga bluesartister var en stor bidragande orsak till den fattigdom som många av dessa artister stod inför. Trots att deras musik ofta var mycket populär levde många bluesartister i fattigdom och dog utan att någonsin se de ekonomiska fördelarna med sitt arbete.