1. Personifiering:
* "Grodan, han kväkade, 'En charmig ton!'" (Grodan ges människoliknande tal och förmågan att bedöma musik.)
* "Näktergalen blev blek av skräck." (Fågeln tillskrivs mänskliga känslor av rädsla och blekhet.)
* "Och när grodan började kväka, sjöng hon en sång om kärlek och hopp." (Näktergalen ges mänskliga egenskaper av kärlek och hopp.)
2. Liknande:
* "Hennes röst var som en silverklocka." (Detta jämför näktergalens röst med det vackra och delikata ljudet av en silverklocka.)
* "Hennes röst, som sammet, smidig och djup." (Här jämförs näktergalens röst med sammets lyxiga och mjuka textur.)
3. Metafor:
* "Hennes sång var som en lysande diamant, en juvel i natten." (Näktergalens sång är upphöjd till nivån av en dyrbar och gnistrande pärla.)
* "Grodan, han svällde i halsen av stolthet." (Denna metafor antyder grodans uppblåsta självvikt, som om hans strupe fysiskt expanderade av ego.)
4. Alliteration:
* "Grodan, han kväkade, 'En charmig ton!'" (Upprepningen av "c"-ljudet framhäver grodans grova och grova röst.)
* "Hennes röst var som en silverklocka, hennes sång var som en diamant." (Upprepningen av "s"-ljudet skapar en känsla av jämnhet och skönhet, liknande ljudet av en silverklocka och en diamant.)
5. Assonans:
* "Grodan, han kväkade, 'En charmig ton!'" (Upprepningen av det korta "o"-ljudet i "kräkade" och "not" härmar grodans raspiga och obehagliga ljud.)
* "Näktergalen blev blek av skräck." (Upprepningen av "i"-ljudet i "näktergal" och "skräck" skapar en känsla av rädsla och sårbarhet.)
6. Ironi:
* Hela dikten bygger på ironi, eftersom grodans ytliga beröm och manipulativa beteende leder till näktergalens fall.
* Grodans självutnämnda musikaliska expertis är ironisk, eftersom han saknar någon verklig förståelse för musik.
7. Hyperbol:
* "Grodan, han svällde i halsen av stolthet." (Överdriften av grodans stolthet framhäver hans arrogans och dårskap.)
* "Hon sjöng hela natten, hennes röst så klar." (Överdriften av näktergalens sång understryker hennes engagemang och talang.)
Dessa uttryck bidrar till diktens humor, satir och dess underliggande budskap om farorna med smicker och behovet av egenvärde.