Slumrar tar tag, i ett gudomligt rike.
Tysta nu, mitt barn, låt din ande vila,
Inbäddat i kärlek, i detta sorgsna bo.
När månstrålar dansar och skuggor bleknar,
Jag sjunger för dig, där ingen rädsla invaderar.
Resa fram med utfällda vingar,
Till en okänd värld, en fredlig värld.
Genom lugna ängar, där andar strövar,
Du hittar tröst i en himmelsk kupol.
Fjärilar fladdrar, i färger så ljusa,
Leder din väg i evig flykt.
Som viskningar av änglar, mjuka och fridfulla,
Min vaggvisa flödar genom denna dystra scen.
Sov nu, min älskling, i kärlekens famn,
Som stjärnljus väver sin himmelska nåd.
Tiden står stilla när ögonblicken blandas,
I minnen etsat, ända till slutet.
Även om tårar kan falla, som regn i natten,
Jag håller dig nära, i kärlekens eviga ljus.
I denna hemsökande vaggvisa släpper jag dig fri,
Att sväva bortom dödlighetens gränser.
Gå nu, mitt barn, till ett rike av lycka,
Där din ande dansar, i evig kyss.