Låten tillskrivs en uppvaktningstradition som kallas "harana", där en man serenader en kvinna utanför hennes fönster för att uttrycka sin kärlek och beundran. Under den spanska eran var serenadspelning en vanlig praxis, och "Dahil Sa'yo" blev en av de mest kända och älskade sångerna för detta ändamål.
Texterna till "Dahil Sa'yo" förmedlar en mans djupa tillgivenhet för en kvinna och hans vilja att göra vad som helst för henne. Låtens enkla men ändå innerliga melodi fångade essensen av filippinsk romantik och fick genklang hos människor i alla åldrar.
Med tiden blev "Dahil Sa'yo" mer än bara en kärlekslåt. Det blev en symbol för filippinskt kulturarv och en representation av landets rika musiktradition. Låten gick i arv från generation till generation, och det är fortfarande en populär folksång som fortfarande sjungs och avnjuts i stor utsträckning idag.
Under de senaste åren har "Dahil Sa'yo" täckts av många filippinska artister och har blivit en stapelvara i filippinsk musik. Den framförs ofta på kulturevenemang, festivaler och sammankomster, där den för människor samman och framkallar en känsla av nostalgi och uppskattning för filippinsk musik och kultur.