I en skog djup och vild,
Står ett träd så gammalt och milt,
Dess grenar når högt,
Som en väktare mot himlen.
(Kör)
Åh, linden, åh, linden,
Med sina löv så gröna och sin bark så fri,
Det är en ledstjärna av hopp, en symbol för fred,
En påminnelse om naturens oändliga frigörelse.
(Vers 2)
Under dess skugga finner vi tröst,
En fristad där problem raderas,
Dess milda viskande på vinden,
Sjunger en vaggvisa som gör oss lugna.
(Kör)
Åh, linden, åh, linden,
Med sina löv så gröna och sin bark så fri,
Det är en ledstjärna av hopp, en symbol för fred,
En påminnelse om naturens oändliga frigörelse.
(Bro)
Åh, må linden för alltid stå,
Ett bevis på naturens storhet,
En symbol för styrka, motståndskraft och nåd,
Uthållig genom tiden, dess skönhet spårar vi.
(Vers 3)
Så låt oss samlas runt dess stam,
Och tack för denna heliga funk,
För linden, en gåva så sällsynt,
Det fyller våra hjärtan med kärlek och omsorg.
(Kör)
Åh, linden, åh, linden,
Med sina löv så gröna och sin bark så fri,
Det är en ledstjärna av hopp, en symbol för fred,
En påminnelse om naturens oändliga frigörelse.