Alleluia är ett liturgiskt uttryck för glädje och lovprisning till Gud. Det sjungs eller reciteras vanligtvis före evangelieläsningen under kristna gudstjänster. Ordet "Alleluia" kommer från den hebreiska frasen "Hallelujah", som betyder "Prisa Herren". Det används ofta under glada tillfällen, som påsk, jul och andra speciella högtider.
Under fastan, säsongen fram till påsk, är användningen av Alleluia vanligtvis avstängd i vissa kristna traditioner. I stället för Halleluja, ordet "vers" används före evangelieläsningen. Termen "vers" betecknar början av evangeliets avsnitt och indikerar att det är dags att stå och lyssna uppmärksamt på läsningen.
Användningen av "vers" under fastan är ett symboliskt sätt att uttrycka en känsla av bot och reflektion. Det är en påminnelse om fastetidens dystra och ångerfulla karaktär, som fokuserar på händelserna som ledde fram till Jesu korsfästelse och uppståndelse. Genom att använda "vers" istället för Halleluja, erkänner kristna sin förberedelse för firandet av påsk och glädjen som följer efter fastetiden.