1. Havet: Havsbildspråket kan tolkas som en metafor för både Prufrocks inre kaos och livets komplexitet. Det framställs ofta i ett negativt ljus, som något hotfullt och överväldigande.
2. Staden: Staden, särskilt det urbana landskapet, representerar Prufrocks sociala alienation och desillusionering av det moderna samhället. Det framställs som en plats för fragmentering, ensamhet och konformitet.
3. Kvinnor: Prufrocks interaktioner med eller referenser till kvinnor genom hela dikten antyder hans önskan om intimitet och kärlek, men också hans tvekan, självtvivel och bristande självförtroende i relationer.
4. Tid och åldrande: Prufrock handlar om tidens gång och åldrandeprocessen. Dikten förmedlar en känsla av brådska och oro när Prufrock funderar över de beslut och möjligheter han har missat i livet.
5. Kläder och mode: Prufrock är självmedveten om sitt utseende och kläder, vilket kan ses som en metafor för hans sociala ångest och osäkerhet. Han känner sig granskad och bedömd av människorna omkring honom, vilket får honom att dra sig tillbaka och isolera sig.
Av反复提这些意象，T.S. Eliot营造了普鲁弗洛克内在焦虑、不安全感和犹豫不决的氛围。这些意象强化了他与社会、自我和时间的关系。