Den är inte knuten till en synlig källa i filmen. Till exempel är partituren för en film en form av icke-diegetiskt ljud. Det hörs inte av karaktärerna i filmen, utan läggs till i efterproduktionen för att förstärka tittarens upplevelse. Andra exempel på icke-diegetiskt ljud inkluderar ljudeffekter, voice-overs och musik.
Här är några specifika exempel på icke-diegetiskt ljud:
– En röstberättelse ger bakgrundsinformation om karaktärerna eller händelserna i filmen.
– En ljudeffekt, till exempel ett åskslag, används för att skapa atmosfär eller för att understryka ett spänningsmoment.
– Musik används för att sätta stämningen eller tonen i en scen, eller för att skapa en känsla av dramatik eller spänning.
Icke-diegetiskt ljud är ett viktigt verktyg för filmskapare att använda för att förbättra berättandet och skapa en mer uppslukande upplevelse för publiken.