Refräng :
_Bilder av ljus och överflöd: _
- "Colonus gyllene blommor som matar så väl de milda näktergalarna"
- "Bacchus rika mörka murgröna"
Refrängens bildspråk i denna strof kännetecknas av ljusa, strålande och rikliga element. De gyllene blommorna i Colonus frammanar ett varmt, välmående landskap, medan den frodiga, mörka murgröna som förknippas med Bacchus antyder fertilitet, berusning och gudomlig inspiration.
_Ton: _
Tonen som skapas av refrängens bildspråk är upplyftande, optimistisk och högtidlig. Den målar upp en levande, idyllisk bild av Colonus, som betonar dess skönhet och överflöd. Denna ton antyder en känsla av vördnad, vördnad och tacksamhet för de välsignelser som landet ger.
Ledare :
_Bilder av mörker och nöd: _
- "De vassa klipporna på en plats med ett svårt namn att säga"
- "Havets fientliga krasch som bryter på dess taggiga stränder"
- "Havets obevekliga raseri på udden"
Däremot är ledarens bilder mörka, hårda och förolämpade. De vassa klipporna och det våldsamt kraschande havet förmedlar fara, kaos och en ovälkommen miljö. Havets ihållande raseri bidrar till känslan av obeveklig kamp och nöd.
_Ton: _
Tonen som skapas av ledarens bilder är dyster, olycksbådande och pessimistisk. Det antyder en plats fylld av svårigheter och lidande. Bildspråket speglar karaktärernas fysiska och känslomässiga tillstånd när de möter de utmaningar och osäkerheter som ligger framför dem.
Genom att använda kontrasterande bilder etablerar refrängen och ledaren distinkta toner i strof 1. Refrängens bildspråk hyllar Colonus skönhet och överflöd, medan ledarens bildspråk förebådar de svårigheter och faror som karaktärerna kommer att stöta på. Denna kontrast sätter scenen för det utspelade dramat och skapar en känsla av spänning och förväntan inför vad som komma skall.