Känslomässiga uttryck: Musik var ett sätt för förslavade individer att uttrycka sina känslor och finna tröst under svåra tider. Genom att sjunga kunde de bearbeta sina upplevelser, lindra stress och få kontakt med samhället.
Andlig anslutning: Många förslavade människor fann tröst i religiös tro. Att sjunga spirituals och psalmer var en form av gudstjänst och ett sätt att få kontakt med en högre makt. Dessa sånger gjorde det möjligt för dem att klara de svårigheter de utstod och finna styrka i sin tro.
Berättande: Låtar fungerade ofta som en form av berättande, som förmedlade lektioner, traditioner och kollektiva minnen från en generation till en annan. Genom sånger bevarade förslavade individer sin historia och kultur och höll sitt arv vid liv trots sina förtryckta omständigheter.
Kommunikation: I vissa fall använde slavar sånger som ett kommunikationsmedel. Fältrop, till exempel, var arbetssånger som gjorde att slavar som arbetade på fälten kunde kommunicera med varandra över långa avstånd.
Motstånd: Sång var ibland en form av motstånd. Slavar kan använda sånger för att subtilt uttrycka missnöje, kritisera slaveriets system eller dela kodade budskap om hopp och befrielse.
Coping Mechanism: Musik hjälpte förslavade individer att klara av den fysiska och psykologiska belastningen av sina upplevelser. Sången gav utlopp för deras smärta och tillät dem att tillfälligt fly från slaveriets hårda realiteter.
Sammantaget var sång en mångfacetterad hanteringsmekanism för förslavade människor. Det fungerade som emotionell terapi, andlig tillflykt, ett sätt för social anknytning, ett verktyg för motstånd och ett sätt att bevara sin kulturella identitet.