1. Nyckelbeteckning:
Den första symbolen i en nyckelsignatur indikerar nyckeln som stycket är skrivet i. Till exempel indikerar en tonartsignatur med en skarp (#) tonarten G-dur eller E-moll, medan en tonart med två flater (♭♭) indikerar tonarten i B-dur eller G-moll.
2. Antal Sharps eller Flats:
Antalet spetsar eller plattor i en tonart motsvarar antalet toner som höjs eller sänks med en halv ton (halvton) i just den skalan. Varje skarp höjer en specifik ton med en halvton, medan varje platt sänker en ton med en halvton.
3. Order of Sharps and Flats:
Ordningen av skarpa och platta i en tonartsignatur följer ett specifikt mönster. Skärporna är arrangerade i ordningen F-C-G-D-A-E-B, och plattorna är arrangerade i omvänd ordning av B-E-A-D-G-C-F.
4. Nyckelsignatur och oavsiktliga händelser:
Tonarten påverkar alla toner i stycket som matchar de ändrade tonerna indikerade med skarpa eller flata toner. Däremot kan individuella tillfälligheter (臨時記号) åsidosätta tonartens signatur, vilket indikerar att en specifik ton ska spelas skarpt eller platt även om det inte är en del av tonarten.
5. Dur- och molltonarter:
Tonarten ger en indikation på styckets dur- eller molltonalitet. Durtangenter har inga flata eller skarpa tonarter i tonarten eller använder endast spetsar, medan molltonarter har minst en platt i tonarten.
Att förstå nyckelsignaturer är viktigt för att läsa, spela och skriva musik. Det hjälper musiker att tolka de korrekta tonhöjderna och tonala förhållandena inom en komposition och etablerar det tonala centrum som musiken kretsar kring.