Dikten presenterar en stark och självsäker kvinna som vägrar att ägas eller definieras av sin älskare. Hon hävdar sin individualitet och autonomi och säger att hon inte är en egendom som ska kontrolleras. Dikten utforskar den komplexa dynamiken i kärlek och ägande, och ifrågasätter begreppet ägande i relationer.
Här är några nyckelelement som stöder detta tema:
* Talarens direkta och kraftfulla deklaration: "Jag är inte din, jag är inte din, jag är inte din." Denna upprepning understryker talarens fasta hållning och hennes vägran att göra anspråk på.
* Talarens beskrivning av sig själv: "Jag är en del av jordens rytm." Detta förbinder henne med naturen och betonar hennes inneboende oberoende och koppling till något större än hennes relation.
* Talarens avvisande av traditionella föreställningar om kärlek: "Du får inte röra mig, eller hålla mig nära." Detta indikerar en önskan om frihet och känslomässigt utrymme, som motsätter sig den typiska förväntan på fysisk närhet i romantiska relationer.
Dikten hyllar i slutändan individens rätt till självbestämmande och avvisar föreställningen om att kärlek bör kräva att man överlämnar sin identitet. Det tyder på att sann kärlek frodas på ömsesidig respekt och förståelse, vilket gör att båda parter kan behålla sin individualitet.