Men deras lycka avbryts när mannen dör, vilket gör kvinnan förkrossad. Hon sörjer sin förlorade kärlek, men finner tröst i musiken de skapade tillsammans. Sångerna de sjöng blir ett sätt för henne att få kontakt med hans minne och hålla hans ande vid liv.
Allt eftersom tiden går upptäcker kvinnan att hennes kärlek till sin förlorade partner fortfarande är stark, och hon hittar ett sätt att uttrycka sina känslor genom sin egen musik. Hon skriver och sjunger sånger som hyllar deras kärlek och glädjen de delade.
På så sätt blir den 14:e sången en symbol för kärlekens bestående kraft och musikens förmåga att överskrida saknaden och ge tröst. Det är en påminnelse om att även när någon vi älskar är borta, kan kärleken vi delade leva vidare genom musiken vi skapar tillsammans.