Jag är havets monark,
Härskaren över drottningens Navee,
Vars ära är mitt mål och skryta.
Jag seglar vart jag vill,
På varje strand jag griper,
Och till varje strand jag närmar mig
Förkunnar min berömmelse.
Världen runt skakar och böjer sig,
Som jag på min bålverksrad.
Och varje knä, för mig ska böjas,
Och ropa "Hej vår suveräna Herre!"
Mina modiga, joviala pojkar, låt era kanoner ryta!
Låt mig höra krigets brus,
Och åskan skramlar på långt håll!
Låt åskbultar rassa ner,
Och blixtar blinkar och stormar rynkar pannan,
Och böljor rullar, och böljor stiger!
Förgäves brusar du, vindar och hav,
Och förgäves kastar du; med hård bris,
De skummande vågorna barken förtrycker,
För stilla skället trotsar ditt raseri!
Nu ger alla mina kanoner ett dån!
Och låt tusen åska mer,
Från varje hörnfluga!
Låt honom som är modig, trotsa,
Och, djärvt bär vår standard hög,
Och le mitt i den härliga kampen,
Som den röda blixten i natten!