Låten börjar med att huvudpersonen uttrycker sin misstro och sorg över förlusten av sin älskare och sjunger:
> "Jag kunde inte fatta att du var borta
Jag kunde inte se hur det kunde göras"
Han beskriver sedan hur han dras till havet och känner en koppling till dess storhet och kraft:
> "Jag gick ner till havet
Jag lät vågorna skölja över mig
Jag kände en närvaro i djupet
Jag kände ett helande i sömnen"
Havet blir en källa till både tröst och utmaning för huvudpersonen. Han finner stunder av lugn och tröst i vattnet, men han konfronteras också med den hårda verkligheten av förlust och kampen för att gå vidare:
> "Jag hittade ett hem i djupet
Jag hittade en frid som jag kunde behålla
Men jag hittade också ett mörker där
Ett mörker som jag inte kunde uthärda"
När låten fortskrider börjar huvudpersonen finna acceptans och helande genom sin koppling till havet. Han inser att vattnet har kraften att förvandla och förnya honom, precis som det har kraften att erodera och förstöra:
> "Så jag stannar i havet
Och låt vågorna skölja över mig
Och jag kommer att hitta ett hem i djupet
Ett hem där jag äntligen kan sova"
Låten avslutas med att huvudpersonen uttrycker en känsla av hopp och motståndskraft, efter att ha hittat styrka och helande inför förlust och motgång.
Sammantaget är "Seawhatwesea" en kraftfull och suggestiv låt som utforskar den mänskliga upplevelsen av kärlek, förlust och naturens transformerande kraft. Låtens intrikata musikarrangemang och poetiska texter skapar en rik och uppslukande lyssningsupplevelse som fångar huvudpersonens komplexa känslor och resa.