Texterna till "The Sound of Silence" tolkas ofta som en kommentar till det främlingskap och isolering som individer känner i det moderna samhället. Låten börjar med raden "Hej mörker, min gamle vän", vilket antyder en känsla av förtrogenhet med ensamhet. Berättaren fortsätter med att beskriva en värld där människor "pratar utan att tala" och "hör utan att lyssna", vilket tyder på en brist på genuin kommunikation och förståelse. Refrängen, "And the sound of silence", kan tolkas som en representation av det tomrum som lämnats av frånvaron av meningsfull mänsklig koppling.
Låtens brygga ger en strimma av hopp, där berättaren uttrycker en önskan att "nå ut" och "röra" någon. Detta hopp dämpas dock av insikten att världen är full av "tomhet" och "ingenting". Låten avslutas med att berättaren upprepar raden "And the sound of silence", vilket lämnar lyssnaren med en känsla av olöst spänning mellan isolering och önskan om anslutning.
Sammantaget utforskar texterna till "The Sound of Silence" teman som alienation, isolering och sökandet efter meningsfull mänsklig koppling i en värld som ofta känns kall och likgiltig.