Det vanligaste förhållningssättet till sången är som en form av självuttryck som talar om känslor av ilska, ångest och desperation; individen känner att de har nått sin bristningsgräns och kan drivas till våld. Denna teori stöder berättelsen om att Slipknot är känt för att vara ett band som ofta utforskar teman som smärta, aggression och frustration i sin musik.
Dessutom förstärker den intensiva atmosfären som skapas genom låten med dess tunga riff, bultande trummor och frontmannen Corey Taylors aggressiva sångleverans denna tolkning.
Även om låten ofta uppfattas som om fysisk smärta och våld, finner vissa lyssnare också djupare betydelser knutna till känslomässiga kamper och mental ångest, vilket tyder på en mer introspektiv aspekt av låtens budskap.
Ytterst är tolkningen av låten subjektiv, och man kan argumentera för olika perspektiv utifrån sina egna erfarenheter, övertygelser och personliga preferenser.