I ett fullsatt rum, där var du,
En vision av skönhet bortom jämförelse.
Mitt hjärta rasade, mina sinnen blev levande,
I din närvaro kände jag mig så levande.
(Pre-Chorus)
Vi delade skratt, drömmar och stulna blickar,
Stunder som kändes som eviga transer.
Åh, lockelsen, en gåtfull nåd,
Du hade förtrollat detta ensamma utrymme.
(Kör)
Men som en fantom gled du iväg,
Lämnar efter sig en hemsk bestörtning.
Den som kom undan, en svårfångad själ,
Ett bitterljuvt minne som tar ut sin rätt.
(Vers 2)
Dagar blev till nätter och månader blev till år,
Ändå fanns minnet av dig kvar i mina öron.
Jag undrade och vandrade och letade efter dig,
I det förflutnas skuggor höll jag fast vid en ledtråd.
(Bro)
Vissa säger att kärleken inte är menad att hålla,
Att det bleknar, lämnar bara viskningar från det förflutna.
Men jag vägrar tro att allt är förgäves,
Efter den som kom undan längtar jag fortfarande och håller ut.
(Kör)
Men som en fantom gled du iväg,
Lämnar efter sig en hemsk bestörtning.
Den som kom undan, en svårfångad själ,
Ett bitterljuvt minne som tar ut sin rätt.
(Vers 3)
Genom upp- och nedgångar, toppar och dalar,
Jag bar med mig drömmarna som vi båda valde.
I mitt hjärta håller jag fast i en liten glöd av hopp,
Att en dag kommer ödet att få oss att rymma.
(Outro)
Så jag fortsätter med ett bitterljuvt leende,
Jagar efter minnen, mil efter mil.
För den som kom undan kommer mitt hjärta alltid att stanna,
I ett tidlöst kapitel, där kärleken aldrig försvinner.