I skymningens milda famn,
Där minnen finner sin heliga plats,
En sång flyger, en vaggvisa av sorg,
För en kärlek som bleknar, kommer vad som händer imorgon.
(Kör)
Jag kommer att sakna dig för alltid,
Varje ögonblick vi delade och tid tillsammans.
Från soluppgångar till månbelysta nätter,
Din kärlek upplyste livets mörkaste nätter.
(Vers 2)
Genom skrattets ekon och tårfyllda suckar,
Våra själar sammanflätade under öppen himmel,
Men nu har ödets vindar blåst isär oss,
Lämnar en längtan djupt i mitt hjärta.
(Kör)
Jag kommer att sakna dig för alltid,
Varje ögonblick vi delade och tid tillsammans.
Från soluppgångar till månbelysta nätter,
Din kärlek upplyste livets mörkaste nätter.
(Bro)
Avstånd kan skilja våra steg åt,
Men vår anslutning kommer aldrig att möta sina vilor,
För din essens dröjer sig kvar i varje andetag,
I varje hjärtslags milda svaj, tills döden.
(Vers 3)
Melodierna vi vävde i våra drömmar,
Kommer för alltid att resonera, som tysta skrik,
Påminner mig om allt vi hade,
Nu hålls fången i det förflutnas rike.
(Kör)
Jag kommer att sakna dig för alltid,
Varje ögonblick vi delade och tid tillsammans.
Från soluppgångar till månbelysta nätter,
Din kärlek upplyste livets mörkaste nätter.
(Outro)
Så jag fortsätter, med minnen nära,
Med kärleken du lämnade, för alltid klar.
För även om du är avlägsen, lever din ande vidare,
I essensen av vår kärleks eviga sång.