Texterna fokuserar på att huvudpersonen tittar på ett gammalt fotografi och reflekterar över de goda minnen och känslor som är förknippade med det. Han förs tillbaka i tiden och återupplever de känslor av glädje, lycka och kärlek som han upplevde tidigare. Men sången har också en underton av sorg och längtan, vilket tyder på att dessa minnen nu är färgade av ånger och nostalgi.
Refrängen framhäver den livfullhet och nostalgi som är förknippad med fotografiet:
"Titta på det här fotografiet,
Varje gång jag gör det får mig att skratta.
Hur blev våra ögon så röda?
Och vad fan är det på Joeys huvud?"
Huvudpersonen fokuserar på specifika detaljer i fotografiet, som Joeys ovanliga hatt eller de röda, förmodligen tårfyllda ögonen hos personerna på bilden, vilket tyder på en delad känslomässig upplevelse eller en händelse som förde dem alla samman. Fotografiet fungerar som en trigger för en känslomässig resa som kombinerar skratt, tårar och en känsla av nostalgi.
Låtens känslomässiga resonans härrör från dess förmåga att utnyttja universella teman om förlust, längtan och tidens gång. Det förmedlar tanken att även om tiden går vidare och vissa ögonblick blir en del av det förflutna, kan de fortfarande ha en enorm känslomässig vikt och betydelse. Låtens nostalgiska ton antyder att talaren djupt värderar och saknar de förflutna ögonblicken och de människor som är förknippade med dem.
"Photograph" har resonans hos lyssnarna eftersom den kapslar in de bitterljuva känslor som följer med minnen, och påminner oss om livets flyktiga natur och vikten av att vårda de människor och ögonblick vi håller kära.