I en stad av drömmar, där glädjen flyger,
Dublin stod högt, en fyr av ljus.
Men tragedin inträffade, en ödesdiger natt,
Ett diskotek uppslukade, en eldig syn.
(Chorus)
Åh, elden i Dublins diskotek av drömmar,
Dansande själar förtärda av lågor verkar det som.
En sorgens melodi, en berättelse så gammal,
Men Dublins anda, för alltid djärv.
(Vers 2)
Mitt i kaoset uppstod hjältar,
Lever oberörd av farans pose.
De rusade in, modiga riddare i sin strävan,
För att ge tröst, hopp och vila.
(Bron)
Genom tårar och förtvivlan står Dublin starkt,
En stad förenad, hjärtan slår som en.
För i motgångens kölvatten blommar motståndskraften,
Ett bevis på Dublins odödliga låtar.
(Chorus)
Åh, elden i Dublins diskotek av drömmar,
Dansande själar förtärda av lågor verkar det som.
En sorgens melodi, en berättelse så gammal,
Men Dublins anda, för alltid djärv.
(Vers 3)
Discot kanske är borta, men dess anda finns kvar,
I hjärtan av Dublin, där motståndskraften upprätthålls.
En sång vi kommer att sjunga, för alltid kommer det att vara,
En hyllning till en stad som aldrig ger sig.
(Outro)
Så låt hoppets eld fortsätta att brinna,
När Dublin reser sig kommer glädjen tillbaka.
Ur askan reser det sig, starkare än någonsin tidigare,
En disco-anda som är för evigt ren och mer.