Vi har samlats här för att minnas
Den sista av Anzacs,
Som kämpade i ett krig för länge sedan,
Och glömde aldrig dagen.
De var de modiga unga männen,
Vem gick iväg för att slåss,
För vår frihet och vårt land,
Och de tappade aldrig ljuset.
(Kör)
De är de sista av Anzacs,
De håller på att blekna bort,
Men deras ande lever vidare,
I våra hjärtan idag.
De är de sista av Anzacs,
Vi kommer aldrig att glömma,
De uppoffringar de gjorde,
För vårt eget älskade land.
(Vers 2)
Vi har kommit hit för att hylla,
Till den sista av Anzacs,
Som kämpade för vår frihet,
Och gav alltid ryggen.
De är de sista av hjältarna,
Som visade oss hela vägen,
Att stå upp för det vi tror på,
Och var aldrig rädd.
(Kör)
De är de sista av Anzacs,
De håller på att blekna bort,
Men deras ande lever vidare,
I våra hjärtan idag.
De är de sista av Anzacs,
Vi kommer aldrig att glömma,
De uppoffringar de gjorde,
För vårt eget älskade land.
(Bro)
Vi är Anzacs barn,
Vi bär deras arv,
Vi kommer alltid att minnas deras mod,
Och deras otroliga integritet.
De är de sista av Anzacs,
Men de kommer aldrig att försvinna,
Deras ande lever vidare,
I allas hjärtan.
(Kör)
De är de sista av Anzacs,
De håller på att blekna bort,
Men deras ande lever vidare,
I våra hjärtan idag.
De är de sista av Anzacs,
Vi kommer aldrig att glömma,
De uppoffringar de gjorde,
För vårt eget älskade land.