När sången börjar, funderar huvudpersonen på frånvaron av mänsklig kontakt, känner sig utestängd och ensam i en kall och oförlåtande värld. De längtar efter anknytning och värme men kämpar för att bryta sig loss från de självpåtagna känslomässiga barriärer de har skapat. Raden, "Jag är så kall här, utan dig", förmedlar en känsla av förtvivlan och längtan efter en förlorad relation eller anknytning.
Genom hela låten framhäver metaforer som relaterar till vinter och kyla huvudpersonens känslomässiga tillstånd. De känner sig frusna på plats, oförmögna att gå framåt eller finna tröst. Texterna målar upp en levande bild av inre plåga och ödslighet.
Refrängen betonar känslornas kvävande tyngd och den desperata önskan om frigörelse. Upprepningen av raderna, "Jag drunknar, jag sjunker, jag faller", fångar den viscerala känslan av att vara överväldigad och förtärd av sina känslor.
Låten lämnar i slutändan lyssnaren med en känsla av introspektion, som reflekterar över personliga kamper och komplexiteten i mänskliga känslor. "So Cold" talar till de ögonblick då man känner sig känslomässigt avtrubbad och frånkopplad från omvärlden.