I lugna stunder viskar jag ord
När tårarna tyst rullar, har jag hört
Språket av obesvarade böner
Ekon av begär som jag inte kunde uthärda
(Pre-Chorus)
I universums stora vidd,
Mina önskningar verkade förlorade utan syfte.
Men fortfarande som en fågel fortsatte jag att sväva,
Söker efter svar, min ande vrålar.
(Kör)
Obesvarade böner, de resonerar inombords,
En längtans symfoni som inte dimper.
Genom mörker och tvivel leder de min väg,
Viskande hopp, vad som än händer.
(Vers 2)
I nattens tystnad undrar jag varför
Min röst verkar blekna mitt i himlen.
Men genom varje försök och varje test,
Jag finner motståndskraft i livets ärliga strävan.
(Pre-Chorus)
Mitt i det kosmiska schemats viskningar,
Jag lyssnar efter tecken, som en dold dröm.
Genom tystnadens ekon framhärdar jag,
För obesvarade böner bär sin egen twist.
(Kör)
Obesvarade böner, de resonerar inombords,
En längtans symfoni som inte dimper.
Genom mörker och tvivel leder de min väg,
Viskande hopp, vad som än händer.
(Bro)
I stunder av förtvivlan, när tankar kolliderar,
Jag finner tröst i andra som anförtrott.
Deras berättelser om prövningar, deras resor modiga,
Inspirera mig att omfamna livets alla vågor.
(Vers 3)
Så jag fortsätter att be, även om svar undviker,
Ty i längtans djup genomsyras styrkan.
Obesvarade böner blir tysta vägledare,
Lär mig att omfamna livets vindlande tidvatten.
(Pre-Chorus)
Mitt i det kosmiska schemats viskningar,
Jag lyssnar efter tecken, som en dold dröm.
Genom tystnadens ekon framhärdar jag,
För obesvarade böner bär sin egen twist.
(Kör)
Obesvarade böner, de resonerar inombords,
En längtans symfoni som inte dimper.
Genom mörker och tvivel leder de min väg,
Viskande hopp, vad som än händer.
(Outro)
I symfonin av obesvarade böner,
Jag finner modet att möta den okända trappan.
För på livets resa har jag kommit för att se,
Obesvarade böner gör min ande fri.