I djupet av min själ ligger en hemlighet,
Ett hjärta med ett sinne som trotsar.
Det slår till en rytm, så vild och fri,
Som om den har ett liv, skilt från mig.
(Kör)
Mitt hjärta har ett eget sinne,
En kraft så kraftfull att den nästan har vuxit.
Den viskar begär, drömmar så djärva,
En kompass som vägleder när jag känner mig kall.
(Vers 2)
Genom kärlekens milda beröring svävade den till höjder,
Solade i värmen från månbelysta nätter.
Men när tårarna föll kände den smärtan,
Smärtande och längtan, som ett oändligt regn.
(Kör)
Mitt hjärta har ett eget sinne,
En kraft så kraftfull att den nästan har vuxit.
Den viskar begär, drömmar så djärva,
En kompass som vägleder när jag känner mig kall.
(Bro)
Ibland kämpar jag för att förstå,
De invecklade sätten mitt hjärta kräver.
Den längtar efter anslutningar, djupa och sanna,
I en värld där flyktiga ögonblick uppstår.
(Vers 3)
Genom prövningar och triumfer ger det aldrig efter,
En brand inomhus som fortsätter att byggas.
Den dansar till min själs rytm,
En symfoni som bara jag kan kontrollera.
(Kör)
Mitt hjärta har ett eget sinne,
En kraft så kraftfull att den nästan har vuxit.
Den viskar begär, drömmar så djärva,
En kompass som vägleder när jag känner mig kall.
(Outro)
Så jag omfamnar denna rytm, denna gudomliga symfoni,
Låter mitt hjärta leda, dess röst sammanflätad.
Ty inom dess visdom finns en sanning så sällsynt,
En koppling till livet som inte går att jämföra.