1. Den första versen introducerar den gamla kyrkan och beskriver dess omgivning, inklusive de gamla akaciaträden som blivit höga och majestätiska.
2. Den andra versen nämner kyrkklockan som har klingat i generationer och ringer ut sin melodi under glada och sorgsna stunder i samhällets medlemmars liv.
3. Sångens refräng understryker kyrkans bestående närvaro, som står fast och oförändrad genom åren och blir en tidlös fristad för de troende.
4. Den tredje versen talar om de generationer som har gått, som finner tröst och styrka i kyrkans bestående närvaro. Bildspråket om de "trötta som funnit vila" lyfter fram kyrkans roll som en plats för tröst.
5. Sången avslutas med att bekräfta kyrkans betydelse som en ledstjärna för tro och tradition som har bestått tidens tand, trots den föränderliga världen utanför dess murar.
"Lumang Simbahan" är en nostalgisk hyllning till den bestående andan av gemenskap och tro, representerad av den gamla kyrkans bestående närvaro. Det understryker vikten av att bevara traditioner och vårda den känsla av gemenskap som sådana platser ger.