Texterna fångar Lennons känslor av isolering och känslomässig avskildhet, när han upprepade gånger sjunger raden "I'm so tired, I have not got a clue", vilket förmedlar en känsla av utmattning och riktningsförlust. Han beskriver sig själv som "rädd för människor" och "en drömmare som drömmer om våld", vilket speglar hans inre kaos och den konflikt han känner inom sig själv.
Genom hela låten använder Lennon bilder och metaforer för att uttrycka sin isolering. Han jämför sig själv med ett "skepp utan segel" och en "fågel utan sång", vilket tyder på bristande syfte och oförmåga att hitta sin väg. Han refererar också till sitt "plastiska leende", en mask han bär för att dölja sina sanna känslor från världen.
I refrängen längtar Lennon efter att någon ska hjälpa honom att bryta sig ur sin isolering och förstå hans smärta. Han sjunger, "Jag vill bryta ut, jag vill börja om igen", uttrycker en önskan om en nystart och ett sätt att övervinna de barriärer som skiljer honom från andra.
Det enkla och repetitiva musikarrangemanget av "Isolation" understryker låtens känslomässiga tyngd och djupet i Lennons inre kamp. Den akustiska gitarren och glesa instrumenteringen skapar en avskalad och rå atmosfär, vilket gör att texterna kan ta en central plats och få resonans hos lyssnarna.
Sammantaget fungerar "Isolation" som en gripande reflektion över den mänskliga upplevelsen av ensamhet och sökandet efter anknytning. Lennons ärliga och sårbara skildring av hans känslomässiga kamp fick genklang hos många och förblir en kraftfull och djupt personlig del i hans musikaliska arv.