I en värld av nyckfullhet och förtjusning,
Där färger dansar och drömmar flyger,
Där bodde en gycklare, åh, så storslagen,
Med skratt som ekar genom landet.
(Kör)
Gycklare, gycklare, med klirr så ljusa,
Sprider glädje och värme i natten,
En lekfull själ, med så angelägna ord,
Får fram leenden till alla som sammanträder.
(Vers 2)
Med en hatt som rymmer tusen berättelser,
Och en mantel som rann genom dimmiga dalar,
Gycklaren strövade, hans hjärta slapp,
På jakt efter hjärtan som längtade efter glädje.
(Kör)
Gycklare, gycklare, med klirr så ljusa,
Sprider glädje och värme i natten,
En lekfull själ, med så angelägna ord,
Får fram leenden till alla som sammanträder.
(Vers 3)
Hans gycklars påse, en skattkammare,
Fylld med tricks, gåtor, berättelser om kärlek,
Han delade dem alla, med gränslös nåd,
Att förena själar i en skrattjakt.
(Kör)
Gycklare, gycklare, med klirr så ljusa,
Sprider glädje och värme i natten,
En lekfull själ, med så angelägna ord,
Får fram leenden till alla som sammanträder.
(Bro)
Mitt i skrattet, en visdom djup,
Lärdomar gömda i hans lekfulla förvaring,
För under mössan och det målade leendet,
Lägg ett hjärta som omfamnade livets varje mil.
(Vers 4)
Genom månbelysta nätter och stjärnklara himmel,
Han dansade, hans ande nådde högt,
En symbol för hopp, i tider av förtvivlan,
En påminnelse om att låta glädjen råda överallt.
(Kör)
Gycklare, gycklare, med klirr så ljusa,
Sprider glädje och värme i natten,
En lekfull själ, med så angelägna ord,
Får fram leenden till alla som sammanträder.
(Outro)
I tapeten av livets storslagna scen,
Gycklaren spelade, en tidlös visman,
Hans arv lever vidare och sprider jubel,
I hjärtan på dem som håller honom kär.