Genom hela låten framhäver den repetitiva refrängen känslan av att vara bortglömd:"Jag är glömd/Jag är irrelevant/Jag är obetydlig." Individen känner sig överskuggad av andra och förlorad i mängden, ifrågasätter sin egen existens och undrar om någon verkligen lägger märke till eller bryr sig om dem.
Låten berör också kontrasten mellan yttre framträdanden och inre kamp. Huvudpersonen kan presentera en fasad av styrka och självförtroende, men innerst inne kämpar de med sin osäkerhet och rädslan att bli bortglömd. Raden "Ingen kan höra mig, och jag kan inte andas/jag är osynlig, de kan inte se mig" belyser denna skillnad mellan det yttre och det inre kaoset.
Låten utforskar också idén om att söka tröst i musiken och hitta ett utlopp för känslor. Huvudpersonen finner tröst i den kreativa processen och använder den som ett sätt att uttrycka sina känslor och få kontakt med andra som kanske förstår deras smärta.
I slutändan förmedlar "Forgotten" de råa känslorna hos någon som brottas med känslor av isolering och obetydlighet, längtar efter erkännande och anknytning i en värld som verkar ha förbisett dem.