Mitt bland de höga topparna och grönskande kullarna,
Där bergsbrisen viskar och naturen spänningar,
En stad inbäddad i Benguets famn,
Baguio, en fristad fylld av nåd.
(Kör)
Åh, Baguio, Pines stad,
Där skönhetsserenader och fred flätas samman,
Din charm utvecklas som en gudomlig symfoni,
Förtrollande hjärtan, ett jordiskt paradis så fint.
(Vers 2)
Med gator prydda i en tapet av blommor,
Naturens duk sprider sina livfulla krafter,
Parker och trädgårdar blommar i livfulla nyanser,
Ett paradis där drömmar och liv genomsyrar.
(Kör)
Åh, Baguio, Pines stad,
Där skönhetsserenader och fred flätas samman,
Din charm utvecklas som en gudomlig symfoni,
Förtrollande hjärtan, ett jordiskt paradis så fint.
(Vers 3)
I skarp morgonluft, doften av tall,
En terapeutisk fristad så sublim,
Där välbefinnande frodas och andar finner befrielse,
En fristad för lugn och ro.
(Kör)
Åh, Baguio, Pines stad,
Där skönhetsserenader och fred flätas samman,
Din charm utvecklas som en gudomlig symfoni,
Förtrollande hjärtan, ett jordiskt paradis så fint.
(Vers 4)
När solen går ner över natursköna Mirador,
En duk målad i nyanser av guld och mer,
Stadens puls saktar ner, drömmar tar fart,
I detta förtrollande rike förvandlas dag till natt.
(Kör)
Åh, Baguio, Pines stad,
Där skönhetsserenader och fred flätas samman,
Din charm utvecklas som en gudomlig symfoni,
Förtrollande hjärtan, ett jordiskt paradis så fint.
(Bro)
Vi hedrar dig, Baguio, med ödmjuka hjärtan,
För det lugn som din prakt ger,
En oas av frid, ett hem både starkt och sant,
Vår lovsång för allt du har gjort.
(Kör)
Åh, Baguio, Pines stad,
Där skönhetsserenader och fred flätas samman,
Din charm utvecklas som en gudomlig symfoni,
Förtrollande hjärtan, ett jordiskt paradis så fint.